Uusi julkaisu: Pirjo Kukkosen Det sjungande jaget
19.3.2009 Minna Canth-päivänä ilmestyi:
Pirjo Kukkonen:
Det sjungande jaget. Att översätta känslan och själen. Den lyriska
samlingen Kanteletar i svenska tolkningar 1830-1989.
Acta Semiotica Fennica XXXI ISBN 978-952-5431-27-8. Helsinki 2009, 320 p.
Teosta voi tilata:
http://www.isisemiotics.fi/publications.html tai
maija.rossi(at)isisemiotics.fi
Alla takakannen esittelyteksti ja liittenä kansikuva:
Medan Elias Lönnrots (1802-1884) Kalevala (1835, 1849) är det stora finska
nationaleposet som gett den historiska, folkloristiska och mytologiska
forskningen ett outsinligt omfattande material, fängslar däremot den
lyriska samlingen Kanteletar (1840) med sin spontanitet och hela sin
känsloskala, med sin glädje, sin lekfullhet, sin humor, sin ironi men
främst av allt med sin sorg och saknad. Medan nationaleposet
Kalevala flyter fram som en bred episk och mytologisk flod, är den lyriska
samlingenKanteletar vardags- och brukslyrik. Det sjungande jaget, det
jublande jaget och det sörjande jaget speglar sitt liv och sin vardag i en
ständig dialog mellan det inre och det yttre landskapet.
Kanteletar (1840), som omfattar 652 sånger, behandlas här i svenska
tolkningar under perioden 1830-1989. Redan på 1830-talet publicerades de
första svenska tolkningarna av Kanteletar i olika tidningar, och år 1839
gav B. O. Lille ut "Flickors sånger" (Bok II: 1-59). Bland
1800-talsöversättarna finns Lönnrot själv, H. Kellgren, J.L. Runeberg,
J.V. Snellman, Fr. Cygnaeus m.fl. Joel Rundt gav ut Sjuttio sånger ur
Kanteletar år 1937. Den senast utkomna samlingen på svenska är Marita
Lindquists, Ole Torvalds och Thomas Warburtons Visor och ballader ur
Kanteletar (1989) med 125 tolkade sånger av de 652 sångerna.
Kanteletar representerar den poetiska genren folkdikten, la poësie
populaire, som avspeglar den nationalromantiska tanken om folkdiktningen
som en "själens grammatik" så som J. G. von Herder (1744-1803) beskrivit
den. I Kanteletar-sånganalysernaär det frågan om att översätta och tolka
känslan och själen till svenska och lyssna på det sjungande jagets olika
röster. Den semiotiska översättningsanalysen fokuserar på översättarnas
röster genom att kommentera två huvudsakliga företeelser som avspeglar
Kalevala-språket och â'metriken: allitterationerna och parallellismerna
vilka återspeglar det som Julia Kristeva kallar chora, den livgivande
rytmen.
Omslagsbild Pekka Halonen (1865-1933): Nainen veneessä, Kvinna i båt, 1924
Grafisk design: Päivi Talonpoika-Ukkonen, Universitetsförlaget
Boken kan beställas på adressen www.isisemiotics.fi
http://wwwedu.oulu.fi/iforum/?act=58&rnum=13847 (pdf)